tisdag 22 maj 2012

"Små solfåglar långt borta" av Christie Watson



Så har jag läst en av årets favoritböcker. Små solfåglar långt borta av Christie Watson.

Först misstänker jag att boken är lite för "varm" och "gripande" för min smak. Dvs. en mysig roman med excentriska karaktärer (eventuellt i exotisk miljö) och tydlig, kvinnlig målgrupp. Jag grundade min förutfattade mening dels på omslaget, dels på titeln som kändes lite väl... härlig och dels på insäljningsmeningen på innerfliken: "För dem som älskar En halv gul sol och Flyga drake". Så där brukar det oftast stå när boken inte alls lever upp till böckerna den jämförs med. Och okej, någon ny En halv gul sol (en storfavorit) är den väl inte. Men det är faktiskt inte långt ifrån. Alla borde läsa!

Boken handlar om 12-åriga Blessing, som tvingas lämna sitt bekväma liv i Lagos efter att fadern varit otrogen. Tillsammans med sin mamma och sin storebror flyttar hon hem till morföräldrarna i Nigerdeltat. Och hennes tillvaro ställs på huvudet. Hon saknar sin bullriga pappa och livet i staden. Hos mormor och morfar finns inga av de bekvämligheter hon är van vid; inte el, bara utedass, inget rinnande vatten, det är brist på mat. Från att ha varit kristna måste familjen konvertera till islam. Och skolgången blir det inte längre något med.

I början blir jag lite skeptisk skildringen av bylivet och byborna. Jag får lite samma känsla som jag fick i Little Bee, att människorna görs lite simplare än vad de är. Men sedan förstår jag, det här är Blessings berättelse, hennes perspektiv, och allt eftersom berättelsen framskrider förändras Blessings blick. Och min skepsis smälter bort.

Familjen är fattig, liksom nästan alla i byarna runt omkring. Morfar oljeingenjören saknar jobb, oljebolagen anställer bara utländsk arbetskraft. Kvinnorna jobbar med det de kan för att kunna ställa mat på bordet. Unga pojkar rekryteras till våldsamma gäng. "Frihetskämpar" kallar de sig, men mest slåss de mot sina egna.

Men mitt i det hårda livet finns det såklart glädje och kärlek. När modern vänder sig inåt i sorg hittar Blessing en bundsförvant i mormodern. Skildringen av deras relation hör till höjdpunkterna i boken. Om man kan säga så, för hela boken är faktiskt lite av en höjdpunkt. Jag är imponerad av att detta är en debutbok, för den känns så otroligt helgjuten. Så har författaren också arbetat med den fram och tillbaka i tio år...

Att Christie Watson (som har delar av sin släkt i Nigeria) har en politisk agenda är tydligt. Hon vill tala om internationella oljebolagens agerande och dess konsekvenser och hon vill tala om könsstympning. Det skulle kunna bli styltigt agitatoriskt, men det blir det inte. För det här är en berättelse med total inkänning och nerv. Historien lyckas beröra på alla plan. Under läsningen går jag igenom hela känsloregistret; glädje, sorg, ilska, irritation, upprymdhet, skratt, you name it... Och 12-åriga Blessing är en underbar huvudperson, som det kändes extremt tråkigt att behöva skiljas ifrån när boken är slut.

Enda minus är epilogen. Jag är verkligen inget fan av den typen av slutord. I övrigt - klockrent.

Kommer på att det här är andra boken i år som jag läser som utspelar sig i Nigeria. Och återigen, skönlitteraturen lär mig saker som tidningar och historieböcker misslyckats med. Jag är inte alls emot tidningar och historieböcker. Men romanen är större!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar