tisdag 21 oktober 2014

"Hon som älskade honom" av Sara Kadefors

Malena håller på att bli galen i Stockholm. Det byggs en tunnel under hennes hus och skakningarna och borrandet tvingar henne att sova med öronskydd natt efter natt. Hon orkar inte med sina vänner. Hon fejkar sjukdom och skickar låtsas-sms om att hon är bortrest. Till slut tar hon sin tillflykt till en sörmländsk avkrok där hon hyr ett torp vid en sjö. Där ska hon äntligen bli lugn. Äntligen sluta vara slav under sina känslor. Det går väl... sådär. Att fly från sig själv är såklart en omöjlighet, men visst verkar livet på landet ha en lugnande inverkan på den hypersensibla Malena. Från att ha isolerat sig i torpet börjar hon umgås med den brokiga grannfamiljen, dem hon hyr av. Först för att visa bästa väninnan att hon inte lider av social fobi. Sedan för att hon faktiskt börjar tycka om dem. Hon tillbringar mycket tid med mannen i huset, Nathan, som liksom hon jobbar hemifrån. De kommer varandra allt närmare, och Malena börjar märka att under hans kompetenta yta finns ett mörker hon känner igen och dras till.

"Hon som älskade honom" är den andra romanen jag läser av Sara Kadefors, och jag gillar den verkligen. Till och med mer än vad jag gillade "Kast med liten kniv" (recension här). Boken håller inte Augustprisklass, men är bra nog. Absolut tillräckligt bra för att inte kännas som slöseri med tid. Undantagsvis kan karaktärerna kännas lite väl uppenbara, som att författaren tar i lite väl mycket för att poängen ska gå fram, men hela tiden är det engagerande och berörande. Från att i början ha retat mig på Malenas överkänslighet växer hon sig på mig, jag börjar förstå henne, känna sympati med henne, tycka om henne. Och Nathan, ja honom är det lätt att bli kär i på ett sådant där nästan tonårssätt (ni vet, fin och stark man med inre sår).

Det här är en roman om kärlek. Den där helt starka, allt överskuggande. Men det som gör boken så bra, och det som skiljer den från väldigt många andra kärleksromaner, är att de som drabbas faktiskt ifrågasätter det som händer. Inte av konvenansskäl eller på grund av några löjliga missförstånd, utan av omtanke. Malena älskar Nathan för att han inte försöker förföra henne. Hon tycker om hans fru och hans barn, vill inte förstöra. Hur det går tänker jag såklart inte avslöja, men jag tycker att det är så skönt att läsa om människor som tänker på andra. Som inte ser omedelbar behovstillfredsställelse som något nödvändigtvis gott. Jag gillar helt enkelt att Sara Kadefors väljer att problematisera passionen lite. Man ser inte så mycket av det annars. I alla fall inte på det här sättet.

Det är författaren själv som läser boken och precis som med de flesta författarinläsningar gillar jag det. Upphovsmakaren själv brukar ju ha rätt bra koll på vilken slags bok de skrivit och hur den ska läsas. Roligt bara att alla Stockholmare pratar en lätt göteborgska. Men det värmer ett Göteborgshjärta i exil.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar