BEST OF 2016 - Romaner

Ej närvarande vid fotograferingen: Meg Wolitzer, Liza Klausmann, Colm Tóibín.

I år har jag lyckats läsa mer än på många år, och det gör så klart årsbästalistan till en ännu svårare utmaning än normalt. Men här är de – de tio bästa romaner jag läst 2016! Ännu en lista, med alla de fantastiska icke-romaner jag slukat, är på väg.

1. Neapelkvartetten, de två första delarna, av Elena Ferrante - Det går inte att göra annat än att stämma in i hyllningskörerna. Romanen om Elena och Lina, deras vänskap och rivalitet mot fonden av ett fattigt Neapel och en stenhård machokultur är ren och skär läslycka. Väntar ivrigt på del tre. Recension här (ettan).

2. Romanerna om Patrick Melrose, samtliga fem delar, av Edward St Aubyn - Romansviten är en svidande skildring av författarens liv. Edward St Aubyn har en märklig förmåga att skildra elände (och då menar jag Elände – incest, övergrepp, missbruk, svek och otrohet … bland annat) samtidigt ironiskt och gravallvarligt. Som läsare både gråter och skrattar man. Ofta på samma gång. Djupt obehagligt, kolsvart humoristiskt, omöjligt att släppa. Recension här och här (ettan och tvåan, fler tillkommer).

3. Flickorna av Emma Cline - Årets debut! En febrig berättelse om unga kvinnors vänskap och maktspel, i skuggan av en destruktiv 60-talssekt à la Charles Manson. Sträckläsningsvarning!

4. Kriget har inget kvinnligt ansikte - Svetlana Aleksijevitjs mastodontprojekt bildar en kedja av röster, av berättelser, en slags själens väv. Hon ger det obegripliga ett mer begripligt, ett mänskligt, ett kvinnligt ansikte. Det är ett storslaget projekt. Ett stycke bortglömd och förträngd historia som får komma till ytan. Recension här.

5. The Interestings - Visst, det var Hustrun som var Meg Wolitzer-snackisen i år. Och den var bra. Men denna roman är strået vassare, roligare och mer engagerande. Vi följer ett gäng vänner och deras drömmar, karriärer och relationer, från tonåren till medelåldern. Det är självupptaget och New Yorkskt på allra bästa sätt. Recension här.

6. De oroliga - Vilken roman! Fantastiskt om två vuxna som vill vara barn och ett barn som vill vara vuxet. Att det handlar om kulturpersonligheterna Ingmar Bergman och Liv Ullman är ju klart intressant, men viktigare är Linn Ullmans fantastiska förmåga att skildra relationen mellan barn och förälder. Träffar rakt i maggropen.

7. Villa America av Liza Klausmann - Perfekt drömma-sig-bort-bok om det amerikanska jetsetparet Sara och Gerald Murphy och deras liv på franska rivieran. Lite verklighet, lite fantasi och väldigt mycket underhållningvärde.En biografi över 1920-talets kulturella elit. En skildring av den förlorade generationen. Ett familjedrama. En utvecklingsroman. En nostalgisk sorgesång och en jublande hyllning i ett. Recension här.

8. De fördrivna - Navelskådande medelklassångest vid Medelhavet. Ok. det låter inte kul och det är det inte heller. Men oj, oj så bra! Den klaustrofobiskt lilla familjevärlden kontrasteras mot en omvärld i kris. Negar Naseh skriver koncentrerat och precist så att det känns inpå bara skinnet. Recension här.

9. Nora Webster av Colm Tóibín - En bok om förlamande sorg, men också om att sakta reparera sig efter en förlust, om kärlek och konstens läkande kraft. Om vardagslivet som måste levas. Porträttet av den kämpande Nora är djupt inkännande och kärleksfullt. En irländsk pärla. Recension här.

10. En gud i spillror av Kate Atkinson - Stillsam existentialism. Den fristående fortsättningen på favoriten Liv efter liv är en lågmäld berättelse om storheten i varje människas liv. Det är också en berättelse om krig och vad det gör med människor och deras efterlevande. Recension här.

(Också med på listan, egentligen. Det vill säga böcker som var lika bra som dem som hamnade på plats 8-10: Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård, Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist.)

Susanna Mattsson
Killbergs/Akademibokhandeln Jägersro